YTTRANDEFRIHET. Replik på Hans Thannerstigs artikel om yttrandefriheten från Olle Reimers, fd jurist, domare och bankman och medlem i Medborgarperspektiv. Thannerstigs artikel pekar på vad som är knäckfrågan just nu. En fråga som regeringen och även delar av oppositionen skyr som pesten när valet närmar sig.
Text av Olle Reimers
Frågan handlar givetvis om yttranderätten. Alla försöker blanda bort korten men alla vet att yttrandefriheten kan bli avgörande i valet.
Vad det handlar om är att klargöra vad yttrandefriheten ytterst handlar om och hur viktig den är för demokratin.
Timingen för Rasmus Paludans aktion kunde ur den synvinkeln inte ha varit bättre. Hur illa man än kan tycka om en professionell provokatör så måste vi faktiskt tacka honom för att han har placerat den här frågan i centrum.
När vi diskuterar invandringen och dess konsekvenser har vi som är kritiska svårt att hantera motståndarsidans påstående om rasism och främlingsfientlighet. Men nu, när vi har fått svart på vitt på vad yttranderätten egentligen innebär i det samhälle som skapats i Sverige under de senaste 20 åren, är det skarpt läge för att sätta fokus på det lackmustest för frihet och demokrati som frågan om yttrandefriheten innebär.
Vi ser hur regeringen försöker krångla sig ur situationen och hur förslag kommer från alla möjliga håll om begränsningen av yttranderätten. Varför är det så? Jo, det beror på att det finns en viktig grupp av personer som har gett upphov till den här diskussionen. Den gruppen vill inte att man ska få kritisera det de håller heligt.
Genom åren har Sverige fått uppleva ett antal processer som haft med smädelse av heliga ting som kungen och religionen. Så småningom har dessa processer – inte minst genom initiativ från Socialdemokraterna – medfört att hädelsebrotten tagits bort ur lagstiftningen. De passade inte in i de jämlika socialdemokratiska idealen.
Regeringen har nu fått en orm om halsen och de står inför ett olösligt dilemma. Vill de ha de svenska muslimernas röster i höstens val måste de på ett eller annat sätt tillmötesgå kraven på att den islamska tron ska skyddas mot invektiv, kritik eller bokbål. Om de inte gör det röstar muslimerna på Nyans, som sedan kan driva dessa frågor utan socialdemokratiskt inflytande och kontroll. Ormen har de närt vid sin egen barm och vi kan göra att de och väljarna blir påminda om det.
Man ska dock inte hoppas på alltför mycket eftersom socialdemokratiska väljare ofta har valt partiet utifrån en ideologisk övertygelse. De som är mer ambivalenta får större anledning att bekymra sig om skämskudden när man ser det enorma hyckleri som sossarna blir tvungna att ägna sig åt. Där ska vi vara på hugget och påminna dem om deras tidigare principer och vilka förklaringar som inte duger.
Text av Olle Reimers för Medborgarpolitik, medlem i Medborgarperspektiv.se
