För att se alla avsnitt:
https://www.medborgarpolitik.nu/category/foljetong-tankar-fran-fororten/
Algebra, Pythagoras sats, procent, och bråkformq och diverse andra abstrakta koncept var för oss svart magi. Det kunde lika gärna ha varit ett utomjordiskt språk. Den samlade effekten av dessa koncept var att mattelektionerna i princip var en enda lång kaotisk timme. Vi diskuterade i stället Champions League och La Liga eller, för oss andra mindre sofistikerade, om vi skulle gå till McDonalds efter lektionen. Vem brydde sig det minsta om matematik? När vi kom hem med våra läxor så fanns det inte alltid någon förälder som orkade engagera sig. ”Läxor ska du göra i skolan” kunde vissa föräldrar säga. Föräldrarna var inte alltid glada över att lärarna gjorde det enkelt för sig och skickade hem oss med läxor.
Skolans upplägg var dömt att misslyckas. Det var nästan som att klasserna formades enligt den värsta möjliga planen. Hur tänkte man när man placerade förortens alla 92:or i en enda klass? Vi var nästan bara tuffa killar med mycket testosteron. Naturligtvis påverkade klasskulturen lärarnas förmåga till undervisning. Invandrarungdomarna var för hårda mot skolan. Vi var för överlägsna den blonda, smala svenska lärarinnan med glasögon. Svenskföraktet och gynofobin visade sig snabbt, och att 87vara svensk, ateist och kvinna var ingen bra kombination. I de flesta sammanhang är skolan en plattform för lärande, växande och utveckling, vilket ger byggstenar för framtiden. Men vår skola var en fästning som styrdes av inflytelserika förortsgrabbar. Lärarna, rektorerna och mat-tanterna var alla ”svennar” som man hade svårt för. En gång blev en mat-tant så irriterad att hon fick en elev att börja gråta. Hon hade sagt ”har du ingen mat hemma eller?” Antagligen hade mat-tanten, en svensk kvinna, blivit sur på invandrarpojkens beteende i matsalen. Det var inte lätt för mat-tanterna när vi stormade in i matsalen. Vi fyllde våra tallrikar med svenska köttbullar. De religiösa och kulturella skillnaderna märktes framför allt i matsalen. ”Är det gris?” frågade en elev, orolig över att maten innehöll kött från det orena djuret. ”Det är fisk och potatis” svarade mat-tanten och log. ”Okej, men är det gris?” ”Det är… fisk och potatis.” ”Aha… så det är inte gris, då?” Jag dramatiserar för att det ska vara lite roligt, men samtalen kunde gå till så. Kött som kött, tänkte man kanske. Men för vissa av invandrareleverna som inte vill begå en synd och få i sig farliga bakterier, var det oerhört viktigt med nötkött. Det var svenskar och kristna som åt fläsk.
Vår rektor gillade att hoppa fallskärm. Det blev ett signum för honom bland gängen, som såg honom som ”den rasistiska fallskärmshopparen”. Han kunde inte acceptera att hans auktoritet utmanades av oss grabbar från förorten. Vi ”pissade” på Sverige och den svenska skolan. Trots dessa dramatiska beskrivningar har det långsamt blivit bättre på Särlaskolan. Men utöver sexuella trakasserier och elever som år 2018 fortfarande inte går ut med fullständiga betyg fanns i grunden ett problem med den svenska skolans kultur. Elevernas olika kulturella bakgrunder skapade tillsammans en egen subkultur som avsevärt skiljde sig från lärarnas. Fina buskar utanför entrén pillade vi sönder. Inne i klassrummet skrek elever till varandra. ”Jag knullar din mamma!”, ”Jävla kalv” och ”Jävla jude”. Förorten var poetisk. Det förekom också brott i skolan. En gång blev kafeterian rånad av en stor kille i ett gäng som ville ha glass. Kassören blev nedslagen och gänget sprang sedan ut i den närliggande skogen och delade på bytet. Bråk fortsatte att äga rum på skolan. Nettoeffekten av den dåligt fungerande skolan var låga betyg. Det betydde att man behövde läsa upp, vilket i sin tur bekräftade att man var segregerad, vilket i sin tur bekräftade att svenskar var rasister och att man själv var strukturellt diskriminerad. Därmed introducerades postmodernismen i förorten. Det passande narrativet var att svenskar var orsaken till att man befann sig där man gjorde. Slutsatsen var helt enkelt: ”Svenskar är rasister.” Men frågade man varför, så var det att svenskar behandlade en annorlunda för att man var utlänning. Det kanske också hade att göra med att man gick till skolan och förväntade sig att lärarna och rektorn skulle visa en respekt. När respekten inte kom, så var svaret ”Walla, dom är rasister allihop”.Den svenska skolan var inte anpassad för alla elever. Det var inte förvånande eftersom den svenska skolan är en av de äldsta obligatoriska skolorna i världen, från 1842, för att vara exakt. Om man tittar på den grundläggande strukturen, ser den likadan ut idag som då. En skillnad är att 90% var bönder. Jämför med förortens invandrare som kom från bondesamhällen med lokala behov, där man fick röra på sig och arbeta fysiskt. På den svenska skolan får man lära sig att man ska vara tyst, och sitta på sin plats och ta emot kunskap. Lycka till att få förortens ungdomar att låtsas vara intresserade av klimathysteri, postmodernism och om det finns mer än två kön. Sådana saker är inte av intresse för förortens unga. De var istället intresserade av att leva det goda livet och att skapa sig en identitet.
