För att se alla avsnitt:
https://www.medborgarpolitik.nu/category/foljetong-tankar-fran-fororten/
När jag började på lågstadiet, på Särlaskolan, eskalerade utanförskapsproblematiken. Sexuella trakasserier började bli vanliga. Invandrarungdomar antastade de svenska flickorna. När de sade till hos rektorn hände inget. Då började arga föräldrar ringa och kräva att rektorn skulle agera. Skolan fick kritik av Jämställdhetsombudsmannen. Rektorns svar på Radio Sjuhärad var inte uppskattat: ”Era döttrar måste anpassa sig om de vill känna sig trygga. Om de inte beter sig felaktigt så kan de vara trygga. Vi har pojkar som inte vet var gränserna går. Att tjejerna utmanar killarna, bland annat genom sin klädsel, är en del av problemet. Och deras olika kulturella bakgrund. Flickorna vet inte heller alltid var gränserna går … i en del kulturer finns det kvinnor man roar sig med och andra man gifter sig med.
”Ghettogänget på skolan visade tydligt människans flockmentalitet. Så fort killarna gick ihop så visste man att något var på gång. Mellan varven ägde bråk, stölder och misshandel rum. Lärarna kände sig uppgivna, och trötta. Hur de än gjorde vägrade vi att lyssna. Det fanns ingen studiero. En lärare placerade 500 kr på katedern som ett test på moral och ansvar. Han krävde att pengarna skulle vara kvar när han kom tillbaka. Så fort han lämnade rummet dök killarna efter pengarna. Han fick aldrig igen dem. Lärarna fick basketbollar kastade på sig. De ryckte våldsamt i eleverna och pressade dem mot väggen. Elever var ibland tvungna att lämna klassrummet för att de gapade och tjafsade. En gång när det hände började killen flåsa med munnen mot fönstret utifrån. Det gick inte att studera alls, främst för att alla skrattade. ”Jag ska ringa polisen!” skrek pojken. Läraren var stressad och gråhårig. Vi fäktades med linjaler och kastade pennvässare på varandra.
Diverse olika glåpord riktades mot varandras mammor och systrar. Mobbing skedde dagligen, där vissa till och med började gråta. Det var sannerligen ingen miljö för den svagsinte.
Jag lämnade högstadiet, som alla andra, med dåliga betyg. Jag hamnade sedan på Viskastrandsgymnasiet i Borås, där problematiken var den samma. Jag blev en gång intervjuad av Sveriges Radio och sa då att det ”inte är konstigt att SD attraherar ungdomar”. Skolvalet år 2010 gjorde att vänsteretablissemanget blev hysteriskt. Lärare på Bäckängsgymnasiet, en ”röd skola”, anklagade lärarna på Viskastrandsgymnasiet för att inte lära ut “rätt värdegrund”. Det blev en debatt med bl.a. kommentaren att det inte fanns något samband mellan kvalitet på en skola och antal röster på SD. SD:s popularitet i skolvalen indikerade att det fanns en uppfattning bland många elever att kravlös invandring var problematisk.
Vi hade vår egen ”zoo-hörna”. ”Zoo-hörnan” var en omskrivning för ”problematisk hörna med invandrarungdomar”. Där samlades ghetto-killarna, och talade högt med varandra. De bröt kraftigt, fortfarande, och det gjorde även jag. Det var sig likt. Som kanske har framgått var min skoltid inte givande. I vår klass hade vi vuxna invandrarkillar med slickade frisyrer, fina skjortor och finskor. De kom dit och drack te, snackade om varandras systrar och vilka fester de skulle gå på. Vår lärare var en hängiven doktorand i språk, som trodde på oss oroliga själar. Vi trodde dock inte på honom. Jag hyste respekt för honom, eftersom han visste hur svårt livet skulle bli för oss rotlösa invandrarungdomar med vår brist på verklighetsförankring. Tyvärr delade inte invandrarungdomarna min åsikt utan beslutade att gå på fest och slå ner bostadsägaren – som råkade vara mentorns son! Han blev upprörd och stängde av killarna från skolan.
Det var ofta oordning i klassen. Pennvässare, pennor och stolar flög tvärs genom rummet. Folk slogs, och kallade varandras mammor för diverse olika saker. Många av oss förblev rotlösa. Skolan förlorade mot utanförskapet. Ny skola, nya möjligheter, men ack så likt den föregående.
Fortsättning följer.
Om man scrollar längst ned på sidan kan man lägga in sin mailadress och genom det få information om när nästa avsnitt har publicerats.
Boken, pris 350 kr inkl moms och frakt, kan beställas direkt av Petrit Latifi Petrit.ljatif@hotmail.se
Disponering: följetongen här på nätet består av några mer skönlitterärt betonade avsnitt samt till antalet betydligt flera avsnitt med reflektioner kring förorten: Aina, marijuana, det svenska rättssystemet, mångkultur, altruism, demografiska förändringar, imperialister, antisemitism, bidragspartiet, förortens entreprenörer, Gud, svenskhet, Sverige kan bli ett Jugoslavien, antipromiskuitet, klimatrealism, psykisk ohälsa i förorter samt hur löser vi utanförskapet?
