Ett mail till SvDs chefredaktör.

I ledaren diskuteras vilka myndigheter som borde gjort något, eller något mer, och slutsatsen som läsaren kan dra är att myndighetssverige är oförmöget att klara det. Vad du inte tar upp vilket är den viktigaste frågan – är varför den här familjen befinner sig i Sverige. (En detalj som inte fanns med var hur många barn familjen med frånvarande pappa hade). Detta är viktig information då invandringspolitiken är i centrum för debatten. Å ena sidan de som vill ha totalstopp och å andra de som inte accepterar totalstopp utan vill tillåta ”kvotflyktingar” m.fl. En mamma med barn (kanske många) från Etiopien låter som ett kvotflykting fall. Om det förhåller sig så har de som motsätter sig totalstopp ett stort ansvar för det skedda.

Utöver det som Luna och hennes nära och käras utsatts för (faktiskt värre än ett mord) så innebär beslutet att släppa in familjen betydande offentliga utgifter. Kvinnan och hennes barn lever och kommer sannolikt att leva länge på bidrag, pojken ifråga har haft en assistent i skolan. Rättspsykiatrisk vård som tonåringen dömts till kostar antagligen någon miljon per år (vanligt fängelse kostar enligt uppgift 3000:- per dygn, rättspsykiatrisk vård är sannolikt dyrare).

Slutsatsen av din genomgång av de olika myndigheternas oförmåga att hantera problematiska fall borde ha resulterat i att man inte släppte in individer i Sverige som man inte har garantier för att de kommer att sköta sig. I andra sammanhang brukar politiker tala om nolltolerans, ett koncept som i detta fall har sin givna plats.

SvD tillsammans med andra medier har ett ansvar för det skedda genom undermålig rapportering om sakförhållanden och som präglats av att man istället klistra på de som ifrågasatt den förda politiken etiketten ”främlingsfientlig” och/eller ”högerextremistisk” istället för att ställa de som tillåter vem som helst in i landet mot väggen.

Hälsningar