Jag tycker om att på nätet slåss med vänstern och med de politiskt korrekta. Det håller en alert, man får vässa sina argument, framförallt får man kläm på vad fienden tycker – som man gjorde när man på sjuttiotalet köpte Aftonbladet.
Man kan beskriva argumenterandet som ett skyttegravskrig där alla är låsta i sina positioner vilket naturligtvis också gäller undertecknad som envist vägrar släppa kritiken mot den katastrofala invandringspolitiken som skapat så många allvarliga problem såsom förorternas gigantiska utanförskap. Vänstern är därvidlag inte alls lika kritiska. Många menar att massinvandringen är behövlig eftersom Sverige skulle stanna om invandrarna slutade jobba. Förvisso sant men också sant ologiskt vilket jag tar upp i en annan artikel.
Där har jag samlat några av vänsterns standardargument såsom att man kan inte ställa grupper (och deras behov) mot varandra. Se
https://www.medborgarpolitik.nu/2022/10/02/motargument-till-vansterns-standardargument/
Detta nätkrig med vänsterns fotfolk påverkar knappast opinionen, ändock kan det konstateras att de yngre var mer borgerliga i valet, betingat av att de följde sociala medier istället för etablerad media. Ett ljus i mörkret.
Jag uppehåller mig på plattformar som är smeltdeglar för höger- och vänsteråsikter såsom public service och rikstidningarna. Avser Facebook och Twitter. Det märkliga i sammanhanget är att för Aftonbladet är det för det mesta råskäll som gäller oavsett vad deras skribenter hittar på. Anders Lindberg smörjs bildligt och regelbundet in i tjära och hönsfjädrar oavsett vad han säger. I DN och SvD kan vänsteråsikter frapperande ofta dominera i kommentarsfälten. Egentligen inte så konstigt med tanke på DNs och SvDs kraftiga vänstersväng, åtminstone är den tydlig på nätet. Ihärdigt försvarar där rättfärdiga vänsterliberaler sina (fisförnäma) påfund. De predikar genomgående mer av samma verkningslösa medicin.
Vårdar man sitt språk och håller sig borta ifrån överdrifter klarar man sig från att bli avstängd – avstängning har aldrig drabbat mig.
Vänstern har nu egenkärt på nätet börjat prata om att man, kvinnor egentligen, inte ska dejta SD:are. Man är alltså ute efter att isolera folk som inte tycker som dom. Utmärkt förslag som den nettoskattebetalande medelklassen borde ta åt sig och börja fundera på hur man i sin tur ska kunna distansera sig från vänstermänniskor. Ju mer man kan distansera sig från vänstern ju mer får de bära frukterna av sin egna politik. Vi vet att alla socialistiska samhällen inte är konkurrenskraftiga. Det går t.o.m. så långt att invånare i socialistiska samhällen går in för att lura staten med avsikten att få socialismen på fall. Detta enligt polsk vän som flydde från kommunistiska Polen i tjugoårsåldern.
Om Sverige delades i vänster och höger skulle vänstern få ta hand om mycket av förorternas utanförskap då förorterna röstar rött. De skulle också få brottas med skjutningarna, kvinnoförtryck och hedersförtryck för att inte nämna Islams alla kulturyttringar som ligger tvärs vänsterns.
Den nettoskattebetalande medelklassen flyr redan nu vänsterns mångkulturella områden – av självbevarelsedrift. Kanske läge att även börja fly pk-företag/arbetsplatser och hålla ihop? Den nettoskattebetalande medelklassen har moralen på sin sida så att säga när det gäller en fysisk distansering eftersom det är dom som ekonomiskt håller vänstern under armarna. Utan medelklassen inga vänstersamhällen.
Frågan är bara hur parterna seriöst kan distansera sig från varandra. Hur kan den nettoskattebetalande medelklassen ta avstånd från vänsterns extravaganser och låta dem själva finansiera sina förslag? Hur biter medelklassen ifrån?
