DEI är ett begrepp från Amerika. Det står för Diversity, Equity, and Inclusion: mångfald, jämställdhet och inkludering.
Begreppet är väl mottaget i Sverige och här menar vi i den ideella föreningen Medborgarperspektiv.se att delbegreppet mångfald med stor fördel borde appliceras på kommunväsendet.
Vi tycker helt enkelt att man – samhället/politikerna – som strategi borde satsa på mångfald bland kommunerna för att se vad som fungerar bra och mindre bra, där det senare får bli androm till varnagel. Vi är rädda för att det idag finns många kommuner av den senare kategorin.
Mångfald betyder att de effektiva kommunerna kommer att dra till sig fler invånare alternativt att de mindre effektiva kommunerna utvecklar sig för att bibehålla sina invånare – för att därmed få bättre skattekraft. Det kan uppnås om våra kommuner rapporterar in olika nyckeltal så att en benchmarking kan göras för att rikta uppmärksamhet vad som är framgångsrik kommunal/regional politik. Ineffektiva kommuner typ Malmö (som tagit emot fler migranter än vad staden kan kan hantera med sin egen ekonomi och upprätthållande av invånarnas trygghet) blir straffade för sina ”excesser.”
I detta med mångfald ligger också att det reducerar majoritetens förtryck av minoriteten. Varför ska en knapp majoritet på riksnivå lägga sordin på utvecklingen på kommunal nivå som ganska ofta har majoriteter tvärs den på riksnivå? Bättre att alternativa lösningar får frodas på kommunnivå.
Resonemanget mynnar ut i att dagens utjämningssystem, där staten och några få lönsamma kommuner ger avsevärda belopp i stöd till mängder av kommuner, i grunden behöver reformeras. Landsbygdskommuner må få visst stöd, övriga kommuner borde få klara sig på egna meriter. Det fick de göra en gång i tiden.
Det kommunalekonomiska (och regionalekonomiska) utjämningssystemet är ett system där man alltså tar pengar från effektiva kommuner med hög skattekraft till mindre effektiva kommuner. Till mycket stor del handlar det dock om statligt stöd till mindre lottade kommuner. Det torde därvid vara något av en ekonomisk naturlag, menar vi, att utjämningssystemet minskar incitamentet för effektiva lösningar bland kommunerna.
Information om utjämningssystemet, från nätet:
Under 2024 fördelar det kommunala utjämningssystemet cirka 200 miljarder kronor.
Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsbidrag/avgift. Inkomstutjämningen är den absolut största posten i systemet och svarar för 69 procent av omfördelningen.
https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/offentlig-ekonomi/kommunal-ekonomi/kommunala-utjamningssystemet_1210647.html
Inkomstutjämningen utjämnar för skillnader i skattekraft. Skattekraften i en kommun/region är det samlade underlaget för beskattningsbar inkomst, dividerat med hela befolkningen. Kommuner och regioner har samma skatteunderlag och respektive sektors inkomstutjämning fungerar på samma sätt.
Med utjämningssystemet menar vi att kommuner med låg skattekraft inte behöver jäkta med att försöka höja skattekraften genom att attrahera starka företag eller pressa ut arbetslösa i arbete. De kompenseras istället av utjämningssystemet. Malmö får närmare 7 miljarder per år i tillskott. Själva lyckas de få in 20 miljarder i skatt (ChatGPT) från sina invånare. Detta är groteska proportioner menar vi. (I ärlighetens namn ska nämnas att ett par miljarder beror på att Malmö har många inpendlare från omgivningen och många utpendlare till Danmark.)
Dagens utjämningssystem passiviserar. Timbro: När en invånare får höjd inkomst – till exempel genom att gå från bidrag till arbete – försvinner 95 procent av förtjänsten från kommunen i minskat utjämningsbidrag. Omvänt gäller om en invånare går från arbete till bidrag – då behöver kommunen ta runt 5 procent av kostnaden själv. Resten kompenseras av utjämningssystemet.
https://timbro.se/ekonomi/kommuner/kommunalrad-utan-ansvar/
En översyn av utjämningssystemet pågår (prel. rapport finns publicerad), därför vill vi passa på och föreslå: Avveckla merparten av utjämningssystemet på förslagsvis 10 år. Malmö som exempel tvingas då effektivisera sig med motsvarande 500 miljoner per år.
De effektiva kommunerna får stå som mönster för de mindre effektiva. Det är vad mångfald betyder (och blir synligt vid benchmarking). Det betyder också att folk kommer att röra sig mer mellan kommunerna.
Kommunernas regelverk, här misstänker vi att påverkan från EU inte är försumbar, och lagar är försvårande faktorer för att skapa mångfald bland kommuner. Dessa måste ses över.
Utjämningssystemet är något av socialism med ett system som utjämnar prestationer. Ekonomiskt lyckas socialism aldrig uppvisa välmående. Utjämningssystemet torde alltså dra ned Sveriges prestanda. Ineffektivitet permanentas.
Vårt förslag uppfattas nog som populistiskt, fjärran från och förenkling av alla de omfattande och komplexa tankegångar som format systemet. En sak verkar man dock inte ha tänkt på. Systemet motarbetar nämligen möjlighet att kunna skikta sig politiskt i röda resp borgerliga kommuner, att kunna följa samma trend som i USA där det börjat gå flyttlass ifrån demokratiska stater till republikanska. Utjämningssystemet minskar folks incitament att skikta sig efter politiska övertygelser då det inte påverkar det ekonomiska utfallet. Polariseringen ökar och då behöver invånarna fristater där ekonomin speglas av hur politiken är utformad.
Föreningen Medborgarperspektiv.se
Skribent
Åke Thunström (ordf)
20241210
Texten är fri att publicera – låt oss veta om så sker
Dokument nr 16
Övriga dokument, se https://www.medborgarpolitik.nu/category/lobbying/