Förr i tiden, det vill säga före EU-valet för några dagar sedan höll jag miljöpartister slentrianmässigt för knäppgökar eller dårfinkar, det vill säga en sorts ofarliga vettvillingar som gripits av tokpippi ungefär som när Kalle Anka får fnatt i Disneys julprogram. Men efter valet, där de förbättrade sitt resultat med nästan 2,5 procentenheter, kan jag inte avskriva dem lika lättvindigt. De har visserligen bara 14 procent av platserna i EU-parlamentet men man vet inte om fnattet kan sprida sig och skapa allmän besatthet där nere i Bryssel. Vi får hålla ögonen på dessa extremister.
Jag ska här bara göra ett enkelt stickprov för att mäta partiets grad av världsfrånvändhet. Det handlar om huruvida det finns någon chans i världen att partiet (och övriga intressenter som tycker likadant) ska kunna uppnå sitt kanske mest omhuldade miljömål, nämligen att utsläppen av växthusgaser till år 2030 ska minska med 55 procent av 1990 års emissioner. Inom EU görs reklam för detta mål med parollen ”Fit for 55” vilket är en påtryckning eller uppmaning till medlemsländerna att stå redo när år 2030 verkligen kommer så att unionens befolkningar inte börjar trassla när sanningens minut randas och muttrande häller traktorlaster med dynga på finalsträckan i stället för att i miljöpartiets anda träna sig på att äta myror och cykla de fem milen i snöstormen och kylan till arbetsplatsen i Sollefteå.
Målet ”Fit for 55” har alltså inte bara anammats av Miljöpartiet utan har krånglats igenom hela den komplicerade internationella miljöapparaten och blivit gemensam politik vare sig de enskilda medlemsländerna fattat vad de åtagit sig eller inte. Som bekant bryter vansinne ofta ut som en eldstorm i skogen som föröder allt i sin väg medan det efterföljande förnuftet endast smyger sig på de drabbade en och en under ruelse och självtvivel.
Men det är den processen jag tror nu, fem år före dagen D, har börjat. Alltfler bedömare, till och med några politiska partier, har insett och försiktigt erkänt att målet inte kan nås och inte kommer att nås.
Hur kan de veta det? De gör en rimlighetsbedömning. Titta på följande taffliga skiss som jag gjort själv på basis av en mer ordentlig redogörelse för världens emissioner av växthusgaser räknat i miljarder ton sedan 1940, den blå linjen. De röda och gröna symbolerna representerar målet ”Fit for 55”. Punkten A ligger vid utsläppsvolymen år 1990, punkten B är (ungefär) dagsläget och punkten C det djärva målet. Världen ska alltså gå från emissionsvolymen vid B, där vi är nu, till emissionsvolymen vid C på fem år. Den gröna linjen är vår färdplan. Kan någon tro på det?
Jag kan inte föreställa mig att världens folk kommer att acceptera de vedermödor som därvid kommer att krävas av oss (och som ännu inte, trots att vi hållit på att förbereda oss i åtskilliga år, egentligen märkts på folks levnadsstandard). Det är på denna punkt man kan behöva oroa sig över de orealistiska dårarna inom Miljöpartiet som att döma av partiets valmanifest till EU-valet jublar över de plågor som kommer att drabba människorna när politiken slår till. Dessa romantiker tror nog att våra själar kommer att renas av de vedermödor som Miljöpartiet välkomnar. Jag ser i andanom den franska revolutionens tricotöser som skrålande och besatta av bigott självgodhet satt nedanför giljotinerna och jublade för varje huvud som åkte av och därmed förde landet närmare deras idealtillstånd.
Läs därför partiets valmanifest inför sistlidna val. Ett första krav är att Sverige helt och hållet underkastar sig EU. Miljöpartiet vill gärna bli EU:s lydiga drängar och pigor:
Miljöpartiet de gröna har viljan att göra vad som krävs… Vi vill kunna säga att vi gjorde allt vi kunde för att tillsammans påverka framtiden till det bättre. Vi står inför stora och svåra hot som kräver handling, beslutsamhet och framtidstro. Vi vet att det går att bromsa klimatförändringarna, hejda miljöförstöringen och stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna…
Så kommer en målformulering som närapå tar andan ur mig:
All relevant lagstiftning måste uppdateras till att vara i linje med Parisavtalet till 2030… Anpassa våra samhällen till det rådande klimatnödläget
Titta på bilden över emissionerna och de krav på nedskärningar och livskvalitetsförändringar som de orealistiska ivrarna ställer.
EU ska bli en betydelsefull spelare i den internationella politiken och ta rollen som världsledare:
EU bör ta en aktiv roll i det långsiktiga arbetet för försoning och fred och bana väg för en hållbar tvåstatslösning. EU måste alltid agera i solidaritet med dem vars självständighet och demokratiska fri- och rättigheter hotas, och ta en ledarroll i kampen för en fredlig och rättvis värld.
Sådär håller det på sida efter sida i Miljöpartiets valmanifest. Dessa människor är besatta av ett större och mer självförhärligande högmod än jag tidigare anat och ännu värre blir det med plus 2,5 procent i EU-valet. Det är sådana omogna människor som i sin högfärd och förmätenhet ligger bakom historiens mördarkatastrofer som exempelvis Lenins, Hitlers, Mao Zedongs, Pol Pots och i ännu modernare tid Hamas.
Patrik Engellau
Slut på Engellaus text.
Källan till grafen i krönikan är
The CenCO2PIP Consortium, Sience 382, 1136 (2023) 8 dec 2023.
Krönikan visar att klimatmålen 2030 synes orealistiska att uppnå och att det är angeläget att detta inte föranleder panikartade åtgärder som påverkar den allmänna välfärden. Det är ett viktigt perspektiv anser vi i föreningen Medborgarperspektiv.se.
Krönikan är skriven av Patrik Engellau, återpublicerat med kommentarer av föreningen Medborgarperspektiv.se: Lars Bernhoff och Åke Thunström som ordf
20240618
Texten är fri att använda
Dokument nr 11
Övriga dokument, se https://www.medborgarpolitik.nu/category/lobbying/
