Den västerländska civilisationen befinner sig nu under kontinuerliga angrepp från vänstern. Man påstår att Västs samhällssystem inte är bättre än något annat utan (på grund av sin tidigare imperialism och nuvarande kapitalism med påstådd rasism och förtryck av allehanda minoriteter) inte alls är något föredöme. Med sin intellektuella bas i postmodernism utför dess politiska gren kulturmarxismen ständiga attacker på otaliga områden mot västerländska principer och värderingar. Eftersom människan påstås inte objektivt kunna fastställa några sanningar, hävdar man till exempel att alla civilisationer är likvärdiga. Jag har i ett annat sammanhang argumenterat att man, genom att utnyttja korrekta mätningar utifrån olika bedömningsgrunder, klart kan uppskatta graden av välfärd och framgång hos olika länder och regioner (baserat på utnyttjade grunder). Med hjälp av sådana mätningar kunde man då dra slutsatsen att (1):
”På basis av en samlad bedömning av en rad objektiva kriterier kan man alltså säga att demokratierna i Väst generellt representerar en överlägsen samhällsform jämfört med vad man finner i till exempel Mellanöstern.”
Människors försök att invandra till Europa och USA är bara ett tecken på sanningen i detta. Angreppen mot och förtalet av de stora västländernas historia från vänsterns sida är utpräglat svepande och hätska. Alla vet att imperialismen ledde till mycket lidande och var en helt felaktig politik. Jämfört med imperialistiska stater som Turkiet och Japan kan nog sägas att bland annat Storbritannien och Frankrike var överlägset bättre. Och lyckligtvis blev så småningom ett resultat i de av dem koloniserade länderna att mängder av grymma seder, övergrepp, människooffer och den slaveri-institution, som plågat världen sedan tidernas begynnelse, stoppades. Det gällde alltså ett stort lidande som hindrades. Övriga positiva bidrag Europa och Nordamerika gett världen är så dominerande, att inget nog kan jämföras med dessa (2). Vita människor har i huvudsak skapat den moderna världen och bland annat lett vetenskapen sedan många århundraden, liksom teknisk utveckling och tillämpning i form av den industriella revolutionen; den moderna företagsledningen med dess imponerande ekonomiska effekter; de medicinska landvinningarna, som bland annat medverkat till den enorma folkökningen i världen; utmärkta regler för människors relationer i samhället, vilka skapar förutsättningar för dess dynamiska utveckling och mänsklig frihet i alla avseenden och så vidare. I och med denna bas kan andra folkslag än vita snabbt nå en liknande utveckling – ifall de accepterar de samhälleliga regler denna förutsätter. Detta är en enorm gåva de fritt fått av vita. Och dagens vita har dessutom ingen skuld av något slag till någon beroende på handlingar deras (avlägsna) förfäder utfört.
Det är uppenbart att kulturmarxisterna i Väst tror, att de genom att kontinuerligt nedvärdera och fördöma det tidigare samhället och dess politik minskar medborgarnas uppskattning och respekt för sina länder. En sådan förändrad inställning kan sedan underlätta vänsterns kritik av dagens samhälle, vilket tros leda till framgång i val. De svepande anklagelserna mot samhällssystemet kompletteras med otaliga punktvisa angrepp på olika företeelser som ska förstärka intrycket av att det tidigare och nuvarande samhället bara är värt att fördöma.
Även i det avseendet är USA idag ledande, och de punktvisa angreppen där kan nu till exempel gälla krav på namnändring för läro- eller forskningsinstitutioner, som finansierats av någon kapitalist som i sitt liv utfört någon politiskt fördömlig gärning; eller en flygplats, som namngivits efter en berömd person i den aktuella regionen (till exempel John Wayne Airport i Orange County); eller borttagande av statyer i den amerikanska Södern, som avbildar militärer, vilka kämpat på sydstaternas sida. Beträffande John Wayne vill man nu ändra namnet på flygplatsen på grund av att han under sin karriär vid intervju uttalat sig rasistiskt. För sångare räcker det att tidigare i livet ha spelat in några sånger som innehåller rasistiska moment för att förvisas ut i kylan. Detta gäller även om afroamerikanska sångare sjungit samma sånger. New York Post kommenterar beteendet på följande sätt (3):
“…if the nation bans everyone who ever sang such songs and pretends they never existed, it would have to wipe out pretty much the entire history of American film and music”.
Principen bakom dessa och andra angrepp på historiska personer är tydligen att om en känd person klart brutit mot något av dagens politiska tabun, kan samtliga andra handlingar personen utfört i sitt liv och som ju motiverat folks beundran för honom/henne, inte alls beaktas eller räknas. Han/hon är fördömd, trots att övertrampet vanligen bara utgör en ytterst begränsad del av personens liv och handlande. Man bedömer alltså frågan helt utifrån dagens utvecklingsnivå och kunskap och bortser helt från åsikterna, vanorna och situationen i det samhälle där personerna verkat. Men en sådan princip innebär egentligen en ohållbar syn på den mänskliga historien.
Det är alltså inte tillåtligt att under historiens gång ha haft andra åsikter än de vi har under 2000-talets första decennier. Är alltså de människor som levt tidigare och inte har den syn och de ståndpunkter som idag godtas som acceptabla (enligt kulturmarxistiska normer) inte värda någon respekt i något avseende? Ett misstag på ett område – och alla personens goda gärningar är förintade och värda att kastas ut i ett historiskt mörker. Vi anser och vet att en hel del av det som tidigare gjorts i samhället var fel. Men det som utfördes då bildar just innehållet i ett lands historia och är en fas i utvecklingen som bildar grunden för dagens åsikter. Och den historiska utvecklingen sker allteftersom, med små successiva förbättringar i de flesta avseenden, men vilka tillsammans slutligen innebär betydande framsteg för mänskligheten. Länder har på grund av ett otal orsaker långsamt utvecklats och förändrats, och människornas syn på samhället och varandra har förändrats i samma takt. John Wayne, och andra som angripits, har haft vissa åsikter – i sig förkastliga men liknande de flestas i dåtidens samhälle – samtidigt som de på något annat område visat geniala insikter eller kompetens, vilket lett till att allmänheten velat hylla dem. Är sådana beklagliga åsikter tillräckliga skäl för att berömda personer i det närmaste utraderas från det historiska skeendet ?
Detta är klart en helt omöjlig princip för att bedöma historien och framträdande personer som på olika områden har utmärkt sig. Med en sådan princip finns väldigt få historiska personer värda att respektera, för nästan alla har säkert någon (antagligen många) idag klandervärda åsikter. Vi kan vara säkra på att kulturmarxisterna inte alls använder samma kriterier för sina idoler som försökt förverkliga deras ideologi. Om vi bara dröjer kvar vid en angreppspunkt som rasism gällande svarta, kan vi vara rätt säkra på att Che Guevara, Mao Tse-tung och Lenin uttryckt sig minst lika föraktfullt om svarta som någon dåtida sydstatare. Och om vi går tillbaka ytterligare i tiden till vänsterns största auktoriteter, finner vi att Marx och Engels var klara rasister och fientliga mot de flesta raser. I sin bok om Marx skriver Nathaniel Weyl beträffande hans syn på svarta (4):
”Publicly and for political reasons, both Marx and Engels posed as friends of the Negro. In private, they were anti-black racists of the most odious sort. They had contempt for the entire Negro race, a contempt they expressed by comparing Negroes to animals, by identifying black people with ‘idiots’ and by continuously using the opprobrious term ‘n****r’ in their private correspondence.”
Marx uttalade sig till och med kritiskt om upphävandet av slaveriet. Engels formulerade sig på följande sätt om Marx svärson (som hade en afrikansk ärftlig koppling) och som socialist ställt upp som kandidat i val i ett distrikt, som innehöll Paris Zoo (4):
“Being in his quality as a n****r a degree closer to the rest of the animal kingdom than the rest of us, he is undoubtedly the most appropriate representative of that district.”
Men det korrekta skälet att förkasta marxismen är inte alls upphovsmännens klara rasism, vilket annars vore korrekt om man tillämpar kulturmarxistiska principer. Orsaken att döma ut marxismen är de grundläggande bristerna i teorin, som visats genom de katastrofala misslyckandena vid praktisk tillämpning av den. Detsamma gäller nog den nya varianten – kulturmarxismen – med bland annat postmodernistisk normkritik, identitetspolitik och politisk korrekthet. Det finns skäl att tro att för de länder där kulturmarxismen fått ett stort insteg, så kommer slutresultatet för dessa samhällen på intet sätt vara mindre skadligt eller förödande än om de varit drabbade av ekonomisk marxism.
Dan Ahlmark
- https://www.frihetsportalen.se/2018/04/lander-och-civilisationer-skiljer-sig-och-vissa-ar-battre/
- https://www.contra.nu/contra-articles/aldre-vita-man/
- https://nypost.com/2019/04/19/yankees-ban-of-kate-smiths-god-bless-america-is-a-new-pc-low/
- https://www.commdiginews.com/politics-2/karl-marx-communist-leader-and-blatant-racist-18393/
