Ahlmark: Vad innebär den civila välfärdsstaten? Del 2 – Nödvändigheten av förnyelse

Det alternativa fria samhälle, som den Civila VälfärdsStaten (CVS) representerar, leder till människor alltmer intresserade av frihet och motsvarande kultur, eftersom dess värden plötsligt är attraktiva och personligen respektabla. Det skriver Dan Ahlmark i denna artikelserie om den civila välfärdsstaten.

De borgerliga partierna

De flesta borgerliga partier har märkligt nog stöttat de värsta och mest skadliga policies, som tillämpats i Sverige de senaste decennierna. Däri ingår den massinvandringspolitik, som på allvar påbörjades 2006 som följden av en ändrad lag 2005.

Förhållandena har – som påpekades i del 1 – försämrats kraftigt de senaste decennierna beträffande alla viktiga områden, som är statens primära ansvar.

Den svenska välfärdsstaten diskvalificerar sig nu särskilt genom acceptansen av den globalistiskt styrda klimat- och energipolitiken, vilka policies är direkt destruktiva för mänsklig välfärd. Dagens borgerliga regering fortsätter också här den för Sverige fördärvliga kurs, som socialdemokratin tidigare valt.

Ett allvarligt misstag hos politikerna är deras allmänna underdånighet gentemot EU och acceptansen av dess viktiga förslag, vilka driver länderna mot ett federalt EU.

Med tanke på att politiker både till vänster och höger tidigare fattat sådana orimliga beslut som att väsentligen lämna Sverige utan försvar, kan man inte heller förvänta sig att deras beslut gällande ett kommande förslag om medlemskap i ett federalt EU blir förnuftigt.

Men detta skulle för Sveriges del praktiskt sett innebära ett slut för den mest väsentliga delen av svenskt självbestämmande genom att man accepterar, att den svenska befolkningens åsikter och därmed svensk demokrati i stort sett elimineras gällande väsentliga frågor för vårt land. Med två procent av EUs befolkning kommer vårt inflytande vara imaginärt.

Tyvärr syns borgerliga partier (och socialdemokratin) av olika skäl vara positiva till en sådan radikal integration. Bl a professionaliseringen av politikeryrket medför, att riksdagsmännen bara för sina karriärers skull är positiva till transnationella organisationer. Partiledningarna stöttar ju globalism. Väljare och ideologier är då mindre viktiga.

En slutsats om det politiska läget i Sverige

Under andra hälften av 1900-talet orkade den borgerliga oppositionen inte stå emot den socialdemokratiska regeringen. De korta perioder, som borgerligheten hade makten, avbröts snart av att socialdemokraternas återvände till makten, vilket medförde, att samhällets glidning åt vänster bara fortsatte. Någon återgång till bättre eller frihetlig politik skedde sällan. Samma tendens har fortsatt sedan murens fall.

Under 2000-talet har den borgerliga vänstern – trots borgerlig majoritet – frivilligt under två valperioder överlämnat makten åt vänstern beroende på inflytandet från och rädslan för socialdemokratin. Det är helt uppenbart att dagens borgerliga ideologier eller partier varken har klarat eller klarar av att hindra den pågående kollektiviseringen av Sverige.

De har inte den starka betoning av frihet, respekt för individuella rättigheter, moraliska styrka eller ens intresse för svensk välfärd, som är nödvändig.

Dessa partier har därför inte längre något existensberättigande från borgerlig utgångspunkt. Något nytt måste då till för att stoppa Sveriges kollektivisering knuten till den fortfarande pågående vänsterglidningen.

Ett bättre samhälle

Stora reformer i bland annat den offentliga sektorn behövs i Sverige, där förändringar är nödvändiga för att nå ett bättre samhälle. En fråga man alltför sällan ställer till frihetligt sinnade människor är: Vilket är då det samhälle Du önskar bo i ? Ja, vad utmärker detta – egentligen ? Att svara på den frågan kräver en stunds eftertanke.

Sedan kommer säkert ett flöde av tankar, bland vilka kan finnas följande: ”Jag vill bestämma vad jag tycker och anser, och statens massindoktrinering måste stoppa. Jag vill på alla områden, som berör mig, själv avgöra vad jag vill. Jag vill leva i ett fritt samhälle, där jag är oberoende och allt beror på mig själv”.

Det ska vara en stat, som inte baseras på kollektivism utan bygger på individualism dvs beror på den enskilde och dennes önskningar.

Detta skapar också ett samhälle, där politik spelar en mycket mindre roll, men där frivilligt samarbete mellan individer och organisationer är intensivt. Individualism och sann social samverkan fungerar bättre än kollektivism och tvång.

Grundläggande egenskaper hos det goda samhället

Gränsdragningen mellan människans rätt och ansvar och samhällets uppgifter är fundamental. Det avgörande för denna åtskillnad är dels den människosyn man har och dessutom bedömningen av de egenskaper, som ett samhälle naturligen uppvisar och bör ha (vilka bestämmer möjligheterna att agera där).

Om man inledningsvis granskar den libertarianska människosynen bygger denna på människans konstaterade fysiska och psykiska egenskaper och erkänner den självständighet och frihet, som individer naturligen söker.

Den inser bla de oerhörda variationerna i individers anlag, karaktärsdrag och kompetenser:

”…olikheterna beträffande intelligens och karaktär (såsom målmedvetenhet, envishet, mental uthållighet och mod/djärvhet); hela deras vidd av olika egenskaper inkl kreativitet och klokt risktagande; den mentala förmågan att förstå och hantera människor osv, är ofta mycket stora och grundläggande. Det finns… inga mänskliga skäl att söka begränsa de ibland enorma skillnaderna mellan individers egenskaper och strävanden” (1).

I dess uppfattning om människan ingår ett antal grundläggande egenskaper, vilka möjliggör hennes oerhörda förmåga att utvecklas, agera och arbeta, ifall bara frihet finns.

Det gäller bland annat personens förnuft, fria vilja, förmåga att i alla avseenden bedöma den fysiska världen, känslor och förmåga till rationellt handlande, valfriheten att bilda en harmonisk enhet av kropp och själ samt tendensen till medmänsklighet i samhällen, som utvecklats enligt goda principer.

En av dessa principer gäller valfrihet i nästan allt och möjligheten till fria avtal och fria marknader. Tillsammans med förståelsen av samhället: vikten av institutioner och lagar samt betydelsen av ett fritt näringsliv ger detta grunden för det fundamentala samhälleliga valet mellan individualism och kollektivism.

Att välja individualism är dock lätt med utgångspunkt dels från erfarenheterna under den historiska samhällsutvecklingen (2) samt människans natur och hennes krav på bästa förutsättningar för att nå lycka.

Kollektivism har kontinuerligt varit förenad med förtryck och stagnation, medan individualism generellt skapat välfärd och lycka. Särskilda historiska omständigheter åstadkom, att Sverige på 50- och 60-talen nådde stora ekonomiska framgångar.

Tyvärr missuppfattades dessa som en följd av en särskilt framgångsrik socialdemokratisk politik. I själva verket var de resultatet av världskriget, där Sverige var neutralt och oskadat, och ett förstört Europa törstade efter våra huvudprodukter.

Vi kan nu se, att socialdemokratins StatsVälfärdsStat (SVS) också är förknippad med en ständig och djup materialism hos människorna, och samhällets andliga, kulturella sida är numera i många avseenden därför alltför ointressant att mycket uppmärksamma.

Den andlighet och kultur naturlig i en SVS är helt enkelt inte nog attraktiv för att få människor att avstå från sin koncentration på materialistiska ändamål. SVS medför ett lägre andligt liv skilt från verkliga personliga värderingar och sådana åsikter, som väljs på basis av dessa. Nu har den andliga nersmutsningen särskilt fördjupats genom postmodernismens irrationella åsikter och kulturmarxismens helt felaktiga slutsatser på en rad områden som människo- och samhällssyn, kunskap, ras, kön/genus, rättvisa osv.

Det kulturella livet – stöttat av ideologiskt styrda statssubventioner – har så småningom blivit ett ödeland reglerat och fyllt av politiska slagord. De flesta riktiga värden har kritiskt försvagats på vägen och gjort landets utveckling mindre värd. SVS är andligt sett förknippat med politisk tarvlighet och en dominerande materialism.

Det är också den naturliga och allmänna konsekvensen av områden berörda av socialism, eftersom högsinnande och frihetliga värderingar inte kan kombineras med socialism i praktiken och delvis inte heller med dess teori.

Ett förändrat samhälle

Det alternativa fria samhälle, som den Civila VälfärdsStaten (CVS) representerar, leder till människor alltmer intresserade av frihet och motsvarande kultur, eftersom dess värden plötsligt är attraktiva och personligen respektabla.

Massindoktrinering förekommer inte, och människan har därför plötsligt mycket större möjlighet att forma personliga värderingar, vilka då också blir verkligen väsentliga för individen.

Den personliga vikten av att dessa ständigt upprätthålls förstärker dem; de är ständigt levande, de uppmärksammas och utvecklas. Grundvärden såsom den unika människan, vilken är sitt eget ändamål och har ett okränkbart värde, leder till en väsentlig förändring av individen. Det gäller inte längre att forma henne efter en mall. Istället gäller det en förändring baserad på uppskattning av frihet, rationalitet och mänsklighet.

Det är enda vägen, som leder till verklig godhet och individens formande av allt högre individuella ideal, och att hennes liv verkligen gestaltas utifrån hennes personliga vision.

Tidigare delar i denna artikelserie:

• Vad innebär den Civila VälfärdsStaten? Globalistisk politik och NATO-anslutningen
• Den Civila Välfärdsstaten – Nya meningsfulla arbeten i privata sektorn
• Den civila välfärdsstaten – Ekonomisk politik och “den ofantliga sektorn”

Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ” Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.

Referenser

(1) Contra: Se: Kap.II. Libertarianismens människo- och kunskapssyn
(2) Frihetsportalen.se: Se artikelserien om den libertarianska historiesynen, till vilken hänvisningar skedde i del 1 av denna serie.

Dan Ahlmark
dan.ahlmark@protonmail.com