Föreningen Medborgarperspektiv.se anser att debattklimatet i Sverige inte är öppet för alla konstruktiva åsikter som behöver tillåtas för att ett meningsfullt och åtgärdsorienterat utbyte av argument och fakta ska komma fram. Därför har vi väljare inte fått ta del av värdefulla fakta och argument. Det är media och politikerna som ska ta på sig den rollen, men de har misslyckats med detta. Trots att mätningar visar att upp till 70% av våra medborgare inte är nöjda med deras prestationer så sker inga tydliga framsteg hos de kritiserade.
Föreningen har därför gjort en sammanfattning av extremer som belyser varför vi väljare har tappat förtroendet eftersom både politiker och media har drivit fram extrema positioner inom ett stort antal områden. Vid jämförelse med andra närliggande länder och t.o.m. hela EU så har vi nu Europas sämsta tillväxt. Inga bra ursäkter finns. Det är självförvållade problem.
Ett land behöver våga erkänna vad som är rätt och fel. Vårt debattklimat har inte tillåtet det.
Sverige är extremt inom många områden, som t.ex. inom invandringspolitiken (högst invandring per capita), kriminalpolitiken (flest skjutningar och dyraste fängelseplatser), skolan (stora ordningsproblem), sjukvården (långa vårdköer), ekonomi (sämst BNP-utveckling). Se den exceptionella extremlistan i medborgarpolitik.nu.
Att vara extrem behöver inte nödvändigtvis vara fel men det måste mana till försiktighet. I debatten framhålls ofta avsaknaden av konsekvensanalyser vid statliga beslut. Ett exempel på detta var när förre GD för Migrationsverket Anders Danielsson 2015 stolt förklarade:
”När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.”
Detta uttalande borde ha fått alla varningsklockor att ringa. Var och en kunde se redan då att integrationen av det stora antalet invandrare inte fungerade. Likväl som vi har ett Lagråd och en Riksrevision så bör Sverige ha ett Konsekvensråd
Som en reaktion på de många extremerna växte Sverigedemokraterna. Det blev då viktigare för regeringen och de andra partierna att vara tvärtom SD, vilket ledde till än mer extremer. Av taktiska skäl beslöt man alltså att exkludera SD så mycket som möjligt. Det bör aldrig få upprepas. Vi har Lamottes ord som f.d. SVT-journalist att SVT kunde motivera nyhetsurval med att det inte fick gynna SD. Ett mörker!
En annan sak som lett oss in i återvändsgränder är den politiska korrektheten där journalister, kulturpersonligheter och inte minst politiker har gått i takt, massivt fördömande eller exploaterande någon företeelse såsom mångkulturen/mångfalden. Vi ifrågasätter exempelvis starkt mångkulturen som framgångsfaktor, i alla fall när den som i Sverige består av väsensskilda kulturer (läs Islam). USA brukar framföras som mångkulturellt framgångsland. Det rimmar illa med 40 milj verkligt fattiga, mestadels färgade och latinos. Vi anser därför att riksdagsbeslutet 1975 om stöd till mångkultur måste upphävas. Vi har anledning att återkomma om detta.
Medierna måste också bli bättre på att granska. Locktonerna kring massinvandringens nödvändighet för ekonomisk tillväxt och för att rädda pensionerna var två amsagor som fick härska i decennier. Inte minst public service ställde upp på det.
De som hade avvikande åsikter fick nedsättande epitet där public service, skyldiga att vara sakliga och opartiska, konsekvent talade om för tittarna och lyssnarna vad de skulle tycka och tänka. Olika människor och organisationer benämndes som populistiska, kontroversiella, extrema, främlingsfientliga, fascistiska. Så kväver man en debatt.
Det kanske enskilt viktigaste faktorn för svenskarnas politiska ställningstaganden är vad public service väljer att föra fram. Borgerliga personer har år efter år visats ha lägre förtroende för public service än de som röstar rött. Det är inte acceptabelt. Public service måste därför reformeras. En rejäl minskning i anslag skulle då ge utrymme för andra röster att höras i andra kanaler.
Public services plikt, skyldighet och ansvar är att vara rättvis mot sanningen.
Sveriges hybris att vara föregångsland har lett till tokiga beslut. Vi har blivit ett avskräckande exempel.
Vi har alltså flera orsaker till vår extrema utveckling: avsaknad av konsekvensanalyser, flockmentalitet, politisk korrekthet, rädsla att gynna SD och ett partiskt progressivt public service.
Vi i föreningen Medborgarperspektiv.se arbetar för ett öppnare debattklimat och större ansvarstagande när saker går fel. Så ser vårt medborgarperspektiv ut.
Ordf Åke Thunström
Text är fri att använda.
20240209
Lobbydokument nr 3.
