Artikeln har tidigare publicerats i NewsVoice
Den nya globala samhällsordningens uppenbara ledmotiv: ”Konsumera, knulla och håll käft”
Alla större politiska ideologier har idag – delvis såsom konservatismen – men annars fullt ut accepterat politisk globalism dvs att transnationella organisationer övertar beslutanderätten på vissa områden från suveräna nationer. Det har däremot inte libertarianismen.
Libertarianismen som är den största, något internationellt kända, demokratiska och rationella ideologi, som är emot konservatism, socialliberalism, demokratisk och auktoritär socialism, dagens kollektivistiska välfärdsstat, postmodernism/kulturmarxism samt politisk globalism (Nya Världsordningen (NWO).
Libertarianismen förespråkar Rätten till det Egna Livet inom ramen för Individuella Rättigheter och övriga regler för samhället utformade med hänsyn bland annat till dessa rättigheter (1).
Människors situation idag är, att världen åskådningsmässigt förlorat sin fasta grund, sitt vett och förnuft. Mängder av åsikter framförs, vilka är helt främmande, är orimliga och angriper grunden för det tidigare samhället.
Människorna syns överallt antingen hålla tyst eller hålla med om vad media, auktoriteter och politiker proklamerar. Vår situation idag liknar serafen Abdiels, när enbart han stod emot Satans härskaror:”…han ensam trofast bland all trolöshet.
Bland otaliga falska oförändrad, orubblig, oförförd och utan rädsla behöll han sin lojalitet, sitt ni…; att följa andras exempel för att skaran var så talrik föll honom inte in, han avvek ej från sanningen och ville ej, fast ensam, ge upp ett fast beslut.”(2)
Libertarianismen
Den libertarianska rörelsen är mycket svag idag beträffande personer, organisation och resurser, men klimatpolitikens följder och politisk globalism kommer att kraftigt förändra förutsättningarna, eftersom dagens riksdagspartier intellektuellt och ideologiskt brutit samman och godtar orimligheter.
Libertarianismens karaktär som en frihetlig och individualistisk ideologi accepterar inte, att nysocialism och internationell kollektivism minskar omfånget av individuella rättigheter dvs minskar de områden över vilka medborgaren i en god stat bestämmer i väsentliga levnadsfrågor (se (1).
Många aspekter, vilka en transnationell organisation eller stat vill besluta om, berör troligen just sådana områden, som individen själv ska besluta om.
I en artikel (3) redovisades skälen för att inte godta medlemskap i vare sig en regional (såsom ett federalt EU) eller global transnationell statsbildning (där dessutom kanske även diktaturer ska ingå som medlemmar).
Skäl att inte acceptera internationella kollektiva beslut är:
(a) att många medlemsstater i en därmed aktuell organisation sannolikt är diktaturer. Demokratier kan dock aldrig tillåta diktaturer att påverka några viktiga beslut gällande de egna samhällena.
Dessutom innebär (b) dessa beslut ofta brott mot individuella rättigheter och därmed libertarianismens krav på acceptabla samhällsprinciper.
Det tredje skälet (c) är den oacceptabla karaktären av den demokrati, som blir aktuell, vilket dessvärre gäller även om bara demokratier ingår i statsbildningen.
Libertarianismens uppfattning om demokrati erkänner inte en urvattnad, meningslös demokrati av det slag, som skulle bli bestämmande i EU och i ännu högre grad något framtida globalt statssystem.
Istället ser ideologin nationalstaten som den enda möjliga stat, där meningsfulla demokratiska beslut om alla typer av frågor kan fattas.
Snävt inriktade specialorganisationer som tex NATO kan accepteras givet att de inledningsvis tillkommit på rätt sätt och begränsar sin aktivitet enligt stadgarna. En transnationell stat kommer troligen att ha sådana egenskaper, att den inte förtjänar något stöd eller lojalitet av de olika medlemsländernas medborgare.
Förr eller senare kommer den – och särskilt den globala varianten – att oavsett inträdesvillkoren leda till, att man exploaterar de länder, som varit mest framgångsrika att tillämpa det marknads- och kapitalistiska system, som framgångsrikt dragit så många av världens stater upp ur deras historiska, ekonomiska, och samhälleliga misär.
Detta har kunnat ske genom att sådana länder tillämpar anständiga och frihetliga ekonomiska principer. Det kräver oftast också, att de fattiga ländernas politiska system demokratiseras och reformeras i syfte att nödvändiga reformer i en rad avseenden kan införas gällande näringslivet och arbetsmarknaden.
Libertarianen ser demokrati som självklar beträffande områden, där individuella rättigheter inte ger ensam beslutsrätt åt medborgarna. Genom att sådana rättigheter dock är vida, blir utrymmet för demokratiska beslut betydligt snävare än vanligen i dagens nationalstater.
Staten bör nämligen ha en betydligt mindre roll än idag gällande beslut i samhället, eftersom människorna själva ska ha rätt att besluta om ett antal områden, där statligt tvång nu råder.
Mänskligt liv ska baseras på individens förnuft, frihet och vilja att handla.
Den globalistiska politiska rörelsen är till sin huvuddel socialistisk, och avser inte att upprätthålla en konsekvent marknadsekonomi bara pga att de stora globala företagen inledningsvis nu stödjer politisk globalism.
Det ekonomiska internationella etablissemanget kommer att söka och delta i alla begränsningar av den ekonomiska friheten, som främjar deras egna ofta globalt verkande företag. De är numera principlösa gällande moral och kommer inte ha styrkan att bevara någon självständighet gentemot staten.
Dessutom kommer socialisterna att så småningom vilja eller tvingas införa en övergripande planekonomi främst beroende på behovet att kontrollera befolkningarna. Den globala statens politik kommer ju snart att ge upphov till starka nationella proteströrelser.
Vad gör libertarianerna?
Starka skäl finns att tro, att libertarianska anhängare – till skillnad från andra ideologiers – strikt kommer att hålla fast vid individuella rättigheter, obruten rationalitet och samhällsregler baserade på samarbete i frihet.
Denna ideologi baseras ju på ett oavvisligt krav på individens Rätt till det Egna Livet, vilket omedelbart kommer i konflikt med de eventuellt kommande transnationella besluten, auktoritära lagar, kontrollsystem avseende befolkningar, krav på ökad hjälp till andra länder osv.
Den libertarianska ideologin kräver därtill att varje politik, som föreslås – förutom att respektera omfattande Individuella Rättigheter – bygger på en objektiv och förnuftsmässig grund. Den nuvarande klimat- och invandringspolitiken i vårt land fyller exempelvis inte det kravet.
Den frihetliga ideologin är rationell, systematisk och omfattande. Den är väl förmögen att attackera alla felaktiga ståndpunkter inom exempelvis den populäraste nysocialistiska läran och dess samhälleliga principer och policyförslag (kulturmarxismen) liksom i traditionell socialism,
Frihetsförespråkare vet också vikten av att inte svikta i försvaret av väsentliga principer. Många har troligen en stor del av livet levt i en konflikt med andra avseende många samhällsaspekter, och de är vana att företräda minoritetsåsikter och motta kritik.
Den fundamentala motsättningen i samhället beror främst på den kontinuerliga konflikten mellan individualism och demokratisk eller auktoritär kollektivism. Det innebär en motsättning mellan helt olika syn på människan och samhället.
Rätten till det Egna livet är helt oförenlig med det samhälle, som har beskrivits i NWO. Den personligen ansvarstagande människan (4) önskar troligen inte ha något att göra med den samhällsformen. Sådana människor accepterar inte de radikalt förkrympta levnadsmöjligheterna i den kollektivistiska slavstaten.
De ser den Nya Världsordningens uppenbara ledmotiv: ”Konsumera, knulla och håll käft” som föraktligt och helt ovärdigt en människa. Libertarianismens erbjudande är, att man lever i ett helt annorlunda samhälle – den Civila Välfärdsstaten (5).
Det erbjuder varje person utmaningen att ta det fulla ansvaret för sitt liv i en miljö, där man i full frihet verkligen vill och kan uttrycka sin kraft och vilja.
- Se kap.IV i: Libertarianismens grunder
- Milton, John (2012). Det förlorade paradiset, s.164 (övers. Ingvar Björkeson). Natur & Kultur.
- NewsVoice: Dan Ahlmark: En centralstyrd världsstat kan inte säkra ett folkstyre någonstans i världen
- Frihetsportalen: Är den personligen ansvarstagande individen skapelsens krona (1/2) och (2/2)
- Ahlmark, Dan (2017). Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten Tidigare Realia Förlag, Stockholm; numera Kindle.
Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han skrev boken ”Vakna upp – dags att dö!”. Ahlmark arbetar idag som medborgarjournalist.
