Bäste kommentaren (subjektiv bedömning) till nedanstående får en uppmuntran.
Vad finns att säga om en rättstat som är ytterst noga med att inte döma fel? Rätt eller fel? Konsekvenser att släppa på kraven? Mårten Schultz debattglad jurustprofessor har uttryckt det så här;
- ”Intet om de tusen skyldiga som måste gå fria för att en oskyldig inte ska hamna i fängelse”.
Lars Bernhoff:
Ett försök till svar
En bra rättsstat förutsätter duktiga politiker som är kapabla att be jurister om nya adekvata lagar och själva skapa resurser som kan hantera ny brottslighet, som tex gängvåld, med verktyg som gör att rättsväsendet (främst polis och domstolar) har rimliga möjligheter att lagföra de som begår dessa oerhörda brott.
Så är det inte med de politiker som vi idag har valt.
Ex Staten delar upp sin information om medborgarna via tex 5 myndigheter, De får inte byta information mellan sig.trots att staten är en gemensam resurs. (kallas ogenomtänkt integritetsskydd av mig) I tex Danmark så kan kommuner ha tillgång till all info om en individ. Fusk och illegal verksamhet märks i minst ett av systemen. Resurser kan sättas in på rätt personer istället för att leta i blindo. Summa summarum. Politikerna förhindrar brottsbekämpning genom otidsenliga regler och lagar.
Sedan är frågan varför mördare, våldtäcksmän går fria. Medan misstänkt för att vilja skjuta en varg kan sitta häktad i 31 dagar och misstänkt tjuvfiskare så går MSM igång.
Håller med – det förefaller som om rättsväsendet har en tydlig tendens att sila mygg och svälja kameler.