Förtroendet bland borgerliga tittare och lyssnare, framför allt bland den femtedel av väljarkåren som röstar på SD, är år efter år enligt SOM-institutets årliga förtroendeundersökningar signifikant lägre än hos de väljare som är åt vänster. Av undersökningen för år 2020 sid 14 i rapporten
https://www.gu.se/sites/default/files/2021-06/16.%20Public%20service%202020.pdf#page16
är det en markant skillnad i förtroende mellan de som röstar åt höger och de som röstar på övriga partier.
Obalansen i förtroendemätningarna är ett bevis för att public service inte lever upp till kravet att vara opartisk och saklig. Mig veterligen har heller inga åtgärdsplaner publicerats för att komma tillrätta med obalansen. Man frågar sig därför varför public services olika styrelser inte agerar: Förvaltningsstiftelsen (som äger public service-bolagen) och som utser styrelserna för SVT, SR och UR. Likaså för Granskningsnämnden en tynande tillvaro. Det framkom redan i ett Timbro-seminarium för sex år sedan. Timbro fastslog då att nämnden inte mäktar med sitt uppdrag vilket jag som ”refuserade” anmälare håller med om. Deltagande fd JO och tillika professor i juridik Hans-Gunnar Axberger höll med om Timbros kritik.
https://youtu.be/yxy3I9c1Vr8
När public service själva beskriver sin vilja att ha högt förtroende sträcker man sig till att på sin egen webb säga ”SVT ska aldrig ta svenska folkets förtroende för givet, utan varje dag arbeta för att stärka det – i alla grupper i samhället. Det handlar om att söka fler perspektiv inom journalistiken”.
Det där med att söka fler perspektiv är särskilt intressant – och avslöjande. Bland de många bloggarna inom fria media finns det en uppsjö av intressanta samhällsperspektiv som aldrig kommer till tals i public service. Den enastående samhällskrönikören Patrik Engellau på bloggen Det Goda Samhället är något av en mästare att leverera intressanta perspektiv. När man läser honom framstår det tydligt att public service misslyckats mycket grovt i att förmedla olika perspektiv, att därigenom vara saklig och opartisk.
För egen del vill kag passa på att lyfta fram public services irriterande ovana att ständigt och jämnt åsätta mestadels högerorienterade personer, partier och åsikter negativa epitet såsom populist och extremhöger. Nästan aldrig görs samma sak för vänsterföreteelser. Med epitet talar man om för tittaren och lyssnaren vad de ska tycka. Paludan, Koranbrännaren framställdes som extremhöger, inte som den extreme Islamkritikern vilket han är och som han vill framstå som. Ren och skär aktivism – så långt ifrån opartiskhet som man komma. Man ville man helt enkelt inte att ljusen skulle riktas mot Islam som sådan. Bolsonaro i Brasilien framställdes i nyligen timade valet som extremhöger, hans opponent som vänsterpolitikern.
SD har nu fått ett reellt inflytande och det är hög tid att public service rättar till obalansen vilket är det som SD eftersträvar.
Det enskilt viktigaste för att komma till rätta med utanförskapen i förorterna, med skjutningarna, med den huvudlösa klimatomställningen, med flumskolan och mycket annat förglömt är att public service börjar förmedlar perspektiv som pekar på lösningar för dessa allvarliga problem.
Åke Thunström
Medborgarperspektiv.se.
