Varför vinner ondskan terräng i Sverige?

Inlägget har tidigare publicerats i svtblogg.se

Varför diskuteras inte begreppet ondska i Sverige? Det beror på att kampen mellan gott och ont har sitt skär i bibeln. – Kolla i bibeln? nej det kan man inte göra, vi är ju världens mest sekulära och moderna land, eller hur?
Religion förvärrar ju bara saker och ting, det begriper ju alla.

Den som i vårt hypersekulära Sverige skyltar med sin ”religiositet” den riskerar bli märkt på ett nedsättande sätt.

Men för att förstå ondska då måste du – i vart fall som västerlänning – styra in på Moses och de tio budorden. Ett dokument som klargör för folk om vad de inte ska göra. – Men så där kan vi inte göra här i Sverige, det är alldeles för dömande.

De flesta kanske kan komma ihåg några bud, som att inte döda eller att inte begå äktenskapsbrott, därefter börjar det för många svenskar bli dimmigt.

Men det är inte så svårt; om du avsiktligt skadar en annan person då är det en ond handling. Dom flesta av oss har gjort det.

Ja, vi är alla syndare. Vi är ofta svaga. Vi ljuger om andra (vittnar falskt), vi stjäl (fuskar) och vi sätter våra egna önskningar över andra, även om det skadar dem.

Så de flesta människor begår onda handlingar, men de som verkligen är onda, det är de som konsekvent skadar andra människor.

Naturligtvis är det få som kommer att erkänna att de är onda. Det finns alltid en ursäkt. En av de värsta synderna det är att skada barn. Ett annat ont är svek; det är därför Judas Iskariot är så framträdande i Nya testamentet. Köttets synder är till stor del förlåtliga om de inte ingår i en livsstil. Herodes Antipas avrättade Johannes Döparen för att han påpekade det.

Mord är ont; det är givet. De psykotiska som dödar oskyldiga människor kan vara känslomässigt störda, men det ursäktar dem inte. Knarkgängen som skjuter ner folk till höger och vänster, det är ren ondska. Om det finns en högre makt, då kommer de tillbringa tiden efter livet med nazisterna, Stalin och Mao Zedong.

Sveriges skolor måste börja undervisa om striden mellan gott och ont, vilket definierar den judisk-kristna filosofin. Ingen religion behövs. Bara en tro på rätt och fel och varför ondska på ett aggressivt sätt måste förkastas av ett rättvist samhälle.

Det är här, just här, som en själskris uppstår. Det är ingen politisk kris. Det här är en kris av andlig natur, ​​gott mot ont, ljus mot mörker. Det är vad som händer här. Många pratar om hur trasigt vårt Sverige är och visst är det så. Men trasigheten kommer från en andlig krasch. I Sverige så har vi har tagit bort tro, vi har tagit bort andlighet och diskussioner härom, vi har tagit bort Gud. Samtal utifrån en kristlig filosofisk tradition som vårt traditionella Sverige är byggt på, det förekommer inte längre. Vi har i överensstämmelse med vårt public servicemissionerade avtryck tagit bort det. Så hur kan vi förvänta oss något annat om vi alla är rädda för att diskutera ondska och om det andliga kriget som vi befinner oss i? Om vi ska ha någon chans att ta tillbaka det här landet, då behöver Sverige en andlig upprättelse. Det är nummer ett.

Vi lever i en feg tid, många vänder sig helt enkelt bort när de ser onda handlingar. De vill inte engagera sig. Detta möjliggör den brutala ondskan som vi ser i Sverige. Ondskan kommer alltid att vara med oss. Ondska och hat går hand i hand. De är sympatisörer. Med hjälp av korrupt media, fake news & vårt public service Inc. så gör vi det lättare för dem. Gud hjälp oss.