Det är frapperande hur lite de etablerade medierna rapporterar om militärt viktigt innehåll när det gäller ryssarnas överfallskrig mot Ukraina. Fokus ligger på att beskriva hur kriget förstör och hur det drabbar enskilda individer samt hur man ska hantera flyktingfrågan. Det pratas också mycket om sanktioner.
Vi får inget veta om styrkeförhållandena, om vilka vapen som används, om kartor som visar krigsrörelser, saker som avgör krigsutgången.
Vi är många som gjort lumpen och som förstår att vapenteknik och moral är avgörande på slagfältet. Om detta, ingen information. Det förefaller ju som om stridsvagnar är på väg att bli obsoleta då de slås ut av målsökande raketer som enskilda infanterimän kan avfyra på 500 meters håll gömda bakom en buske. Ryssarna har förlorat ett par tusen stridsvagnar. Det måste vara ett helsiki att vara stridsvagnsbesättning. Få verkar klara sig vid en träff: Stridsvagnarna blir ett eldklot – åtminstone som det visas på Youtube. Det måste påverka moral och därmed ryssarnas möjlighet att vinna. Infanteriet har blivit det väsentliga markvapenslaget.
Små behändiga drönare verkar ha gjort entré i kriget, de lär ersätta konventionella spaningspatruller. Har t.o.m. förmåga att släppa minibomber. Krigar ryssarna på samma sätt? Hur ser det ut i Sverige? Övar man med informationsdrönare i frontlinjen? Vilka slutsatser ur svenskt perspektiv drar svensk militär av kriget?
Det sägs heller ingenting om luftherravälde, nog så centralt. Har luftvärnsrobotar blivit så effektiva att flyget med möda kan uppträda i luften?
Vilka tekniska vapenförsprång finns inom väst?
Vad menas med taktiska atombomber? Styrka och omfattning? Används de även mot civila mål? Kommer väst att svara om ryssarna taktikbombar med atombomber?
Alla dessa väsentliga frågor som avgör framgången på slagfältet föresvävar inte journalisterna att rapportera om. Jag ser det som en feminisering av hela krigsrapporteringen. Kvinnor är helt enkelt mindre intresserade av militära sakförhållanden. Det är nämligen så att det nästan uteslutande bara är män som intresserar sig för militära enskildheter. Det är de som läser på fria media om militära vapen, det var de som förr lånade hem militärböcker. Kvinnor som lånade hem militärböcker var väl lika sällsynta som kvinnliga gängkriminella som är ute och skjuter varandra. (Är feminiserad polis rätt taktik att möta dessa skjutgalningar?). Detta säger mycket om kvinnors intresse för militära spörsmål.
Feminiseringen i termer av mjäkighet går igen även hos de manliga journalisterna som inte heller verkar intresserade av de militäriska aspekterna. Undantagen hittar man inom fria media.
Slutligen: Ukraina verkar inte ha förstått att täppa till den militäriska informationsluckan. De skulle ju kunna ha engelska sajter som förklarar hur de krigar – med hänsyn till hur mycket man kan avslöja. Att då exempelvis redogöra för hur effektiva motvapen är mot stridsvagnar torde injaga skräck i ryssarna.
Nä, krigsrapporteringen är under all kritik beroende på att journalistiken blivit feminiserad, närmast mjäkig.
