OPINION. Rätten att fritt få utöva sin religion är en grundlagsskyddad rättighet som tillkommer alla religioner, så också Islam, men vad händer då utövarna av Islam i Sverige anser sig kränkta av en annan grundlagsskyddat rättighet, nämligen mötesfriheten, åsiktsfriheten och rätten att demonstrera?
Text: Jan Norberg | Bild ovan: Upplopp den 15:e april 2022 i Sveaparken, Örebro. Privat foto. | #valet2022
Ett delikat dilemma som nu aktualiserats med anledning av en dansk/svensk jurist som utnyttjar sitt svenska medborgarskap för att väcka debatt kring en fråga som legat under ytan och pyrt ganska länge i Sverige. Rasmus Paludan har skickligt och effektivt utmanat religionsfriheten inom ramen för svensk lagstiftning.
Vill Rasmus Paludan möjligen tvinga fram en diskussion om blasfemilagar?
Sedan många år har den tidigare statsfinansierade Näthatsgranskaren Thomas Åberg utnyttjat svensk lagstiftning om ”hets mot folkgrupp” som ett sätt att, via politikiskt korrekta åklagare, jaga äldre människor till korrupta domstolar för att de oförsiktigt nog uttryckt sitt ogillande mot migranter av utomeuropeisk härkomst när dessa burit sig illa åt.
Då går hela rättsväsendet igång på högsta växel och skoningslöst dömer man dessa stackars gamla tanter till dryga böter och rättegångskostnader.
När Näthatsgranskaren vill dryga ut sin kampkassa på ett annat sätt så använder han ibland andra metoder. Han anmäler då för förtal och när dessa stackars gamla tanter ställs inför ”erbjudandet” att ta ett strafföreläggande (ett begränsat belopp) istället för att riskera ännu mer pengar i böter och rättegångskostnader vid en domstolsförhandling.
På det viset tillskansar sig Thomas Åberg lite mindre pengar än annars, men hans arbetsinsats är minimal och han förtalsanmäler tusentals svenskar varje år. Var det verkligen så lagstiftarna tänkte sig att lagen om hets mot folkgrupp och förtal skulle komma att utnyttjas?
Resultatet av Paludans framfart kan i värsta fall bli att politiskt korrekta svenska riksdagspolitiker snabbt inför blasfemilagar. Hädelselagstiftning av den här typen är vanligt förekommande i underutvecklade islamska länder där muslimer aldrig skulle komma på tanken att med ett enda ord kritisera eller häda Islam. Då får man ett i förväg bestämt antal piskrapp eller i värsta fall en hand avhuggen.
Desto mer svårt att förstå blir det när dessa muslimer i Sverige inte ser det positiva i att ha en mer liberal lagstiftning som ger dem möjlighet att fritt uttrycka sig kritiskt till andra religioner såsom tex Kristendom som vi av hävd och tradition har i Sverige.
Handlar inte muslimernas kravaller egentligen om makt?
I den muslimska kulturen är makt ett nyckelbegrepp, det kan handla om mäns makt över kvinnorna, makten över sina barns uppfostran och makten över släkten och klanen.
Muslimer är samtidigt mycket skickliga att utnyttja svenska lagar som handlar om sk kränkningsbrott, det är också en form av maktdemonstration gentemot en svensk lagstiftning, men framför allt en maktdemonstration som de inte har i sina hemländer.
Avslutningsvis kan man ju fråga sig varför svensken inte visar sin makt att via rättsväsendet stävja makthungriga muslimer som givits en fristad i Sverige?
Text: Jan Norberg | #valet2022
