OPINION. I amerikansk politik pågår just nu ett ”krig” om vilket narrativ som skall gälla. Demokrater och republikaner försöker, inte som i Sverige att samla sig vid mittpålen, eller för att använda sig av Annie Lööfs slitna klyscha om ”den breda mitten”. Den finns överhuvudtaget inte i USA.
Där Annie Lööf försöker samla en majoritet i den svenska ”mitten” där väljer USA istället att öka polarisationen som medel för att få folk att ta ställning.
Den socialisering som just nu pågår i USA delar upp befolkningen och Joe Biden (aka Let´s go Brandon) har nu blivit företrädare för en extremt polariserande vänsterpolitik där extremvänstern har tagit sig problemformuleringsprivilegiet för demokraternas räkning.
Det förefaller som att demokraterna i USA har tittat på Sverige och nu försöker kopiera vårt svenska narrativ. Man tar sig för pannan och undrar om USA verkligen försöker införa socialism a la Sverige.
När man tittar på hur svenskar på stan svarar, i detta exempel från Göteborg, så blir man mörkrädd. Majoriteten av de tillfrågade svarar att SD är rasister!
Om dessa individer är representativa för den svenska befolkningen så kan vi se fram emot ett fortsatt socialiststyre i Sverige.
Vi inom den konservativa och delvis patriotiska oppositionen kanske inbillar oss att det är ganska många svenskar som står och väger i sin uppfattning om den förda svenska politiken.
Vi oppositionella hyser möjligen vissa förhoppningar att alla problem som vi ser i Sverige har fått folk att börja ifrågasätta 7-klöverns regerande under många årtionden. Ack vad fel vi haft!!
Hur hanterar då SD sin valstrategi inför valet 2022?
Det finns anledning att ställa sig den frågan då SD med alla medel, hittills i alla fall, försökt anpassa sig denna 7-klöver för att attrahera ett större antal väljare. Detta trots att M och KD tydligt, klart och mycket ofta, sagt att SD aldrig kommer att bli en del av Regeringen även om dessa tre tillsammans blir en majoritet. Varför fortsätter då SD med sin utslätade eftergiftspolitik?
Historiskt har SD vuxit snabbt under den tid då man etablerade sig som en betydande kraft i svensk politik.
Sedan valet 2018 ser man dock mycket tydligt att den s.k. Mattias Karlsson doktrinen numera präglar partiet i nästan alla frågor. Att samla sig nära M och KD är ju en uppenbar strategi, något som gjort att SD helt stagnerat vid 20 % nivån.
Det är nu mindre än 6 månader kvar till valet och efter alla märkliga turer i regeringsfrågan nu nyligen, men också i somras, så är det Sossarna som ökar, även om MP, L, C och KD av olika anledningar hamnar under 4 % strecket.
Väljarflykten från SD borde innebära en omprövning av deras strategi inför nästa års val
Paradoxalt nog försöker SD att samtidigt föra fram budskap som påminner om den gamla tidens sossepolitik, eller för att citera en av få Sossar som jag har en viss respekt för, nämligen August Palm. Han ställde i ett tal från i November 1881 frågan ”Vad vilja socialdemokraterna?”. Den frågan kan också ställas till Sverigedemokraterna. ”Vad vilja Sverigedemokraterna?”
Ofta försöker SD framställa sig som arvtagare till den socialdemokratiska grundidén att värna om vanligt folks bästa. Detta samtidigt som man envist försöker lägga sig så nära som möjligt till M och KD. Detta illusoriska reptrick är dock dömt att misslyckas, SD måste välja väg.
Om vi leker med tanken att det trots allt finns ett utbrett missnöje i folkdjupet med Moderaternas, Sossarnas, Centerns, Miljöpartiets och Vänsterpartiets förda politik. Behöver jag nämna misslyckanden på snart sagt alla politikområden? För att återknyta till August Palm för mer än 120-130 år sedan så finns det verkligen anledning att ställa den retoriska frågan, ”Vad vilja Sverigedemokraterna?”
Valet för SD är om man törs slänga av sig ”ängselkappan”, ignorera stigmatiseringen och istället återta sin mer folkliga retorik
Personligen tror jag att SD måste ta ställning mycket snart om de skall bli en kraft att räkna med i valet 2022. Det finns många nya politiska krafter som genomskådat SD:s numera så urvattnade politik. Behöver jag nämna AfS, Medborgerlig samling, Knapptryckarna, Populisterna och många andra nya små partier som är missnöjda med den etablerade politikeradeln (dit SD numera också kan räknas).
Deras bestämda uppfattning är att SD inte representerar dem och deras missnöje med 8-klöverns politiska erbjudanden är bedövande tydligt. Det finns således anledning för SD att verkligen analysera sin strategi inför valet senare i år.
Den slutliga frågan blir hur SD skall fånga upp vad många ur folkdjupet tycker, om de vill representera de missnöjdas skara. SD dominerar ibland manliga LO-medlemmar, dvs de som vågat ta steget från Sossarna.
Människors val nästa år blir att endera rösta på vad de egentligen anser vara ett parti, litet som stort, vilket representerar folkflertalet. Eller så röstar man på SD för att det är det minst dåliga alternativet.
Väljer de att rösta med hjärtat eller väljer de att rösta bort den nu regerande socialdemokratin? Sug på den Mattias Karlsson.
Text: Jan Norberg | #valet2022
